I år firar vi 30 år och det uppmärksammar vi genom att lyfta personer som jobbat för stiftelsen genom åren. Vi bad Helge Sunna, stiftelsens första ordförande, skriva några rader om sin tid i Sámi Duodji.

Verksamheten, innan stiftelsens bildande, bedrevs som ett aktiebolag som ständigt var konkursmässigt och i behov av pengar, och mitt uppdrag var då att omorganisera verksamheten så att sameslöjden skulle få statliga medel. Statliga företrädare uttryckte ett krav på att sameslöjdskonsulenterna skulle flyttas över till den nya organisationen som en del av finansieringen.

Mitt fortsatta arbete med den nya organisationen blev att lägga grunden för en stiftelse, vilket var ett omfattande utredningsarbete tillsammans med konsulten för den då pågående hemslöjdsutredningen. Riksorganisationen Same Ätnam (SÄ) och Svenska Samernas Riksförbund (SSR) blev stiftelsebildare och verksamheten skulle därmed beviljas 2 miljoner kronor årligen.

Mina främsta minnen från den här tiden är turbulens och passivitet. SÄ var negativa till bildandet av en stiftelse men hade i princip inget val medan SSR var positiva men menade att sameslöjdfrågorna låg på SÄ:s bord och på så vis blev det två passiva stiftelsebildare. Stiftelsebildarnas passivitet och

motstånd kunde dock inte hindra processen att bygga upp den tänkta verksamheten. Ett dråpligt minne från den turbulenta tiden är då en av SÄ’s representanter blev, av kanslichefen för Nämnden för hemslöjdsfrågor, inlåst i ett tjänsterum på nämndens kansli. Orsaken var att kanslichefen befarade att SÄ- representanten skulle störa och skapa oro i mötet för utvecklingsarbetet. SÄ-representanten var tvungen att ringa flera samtal till olika personer för att bli utsläppt ur rummet. Att jag lyfter fram den händelsen är för att visa hur turbulent processen var. Listan på turbulenta och dråpliga minnen från den här tiden kan dock göras lång.

Positivt är att Stiftelsen har levt vidare och att slöjden har utvecklats och att den betraktas som samisk näring som stärker det samiska samhället som det var tänkt. Och den inriktningen på stiftelsen och utvecklingen av slöjden tror jag behövs än mer i framtiden. Efter min tid som ordförande har jag medverkat i olika projekt som mästarbrev, högre utbildning, möten med positiva personer som sammantaget förkovrat mig personligen i slöjdadministrativt arbete. Motståndet till stiftelsen bland samiska organisationer har i princip dött ut men finns kvar bland enskilda slöjdare som vill ha mer personliga bidrag.

Helge Sunna

2023-08-02